användning, och likaså av vissa specificerade skadliga preventivmedel böra förbjudas, samt att försäljning av vissa andra likaledes specificerade medel, som användas för avbrytande av havandeskap men som även hava annan och legitim användning, bör förbehållas apoteken med bestämmelse att medlen allenast må utlämnas på föreskrift av läkare. Kommissionen avstyrker således i detta hänseende de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna.
Regleringen av utbjudande och upplysning m. m.
De sakkunniga hava även föreslagit, att i fråga om medel för avbrytande av havandeskap vissa förbud mot utbjudande m. m. skola — med viss omformulering — kvarstå från preventivlagen.
Ifrågavarande bestämmelser hava i 3 § av de sakkunnigas utkast till lag om fosterfördrivande medel utformats på följande sätt:
Ej må någon offentligen till allmänheten utbjuda fosterfördrivande medel, ej heller vid offentlig eller därmed jämförlig sammankomst eller eljest i skrift, som han utsprider, lämna anvisning å sådana medel eller om sättet för deras användande. Vad nu är sagt gäller icke i fråga om vetenskaplig föreläsning å läroanstalt eller skriftlig framställning för vetenskapligt bruk.
Till detta stadgande knyter sig ett stadgande i tryckfrihetsförordningen,
som i förslaget utformats på följande sätt:
Utbjudande till allmänheten av medel, som äro avsedda att användas till att avbryta havandeskap eller eljest på grund av sin särskilda beskaffenhet med skäl kunna antagas komma till användning för sådant ändamål, samt anvisning å sådana medel eller om sättet för deras användande, vilken icke sker i framställning för vetenskapligt bruk; brottet skall straffas . . .
Till stöd för dessa förslag anföra de sakkunniga :
All offentlig reklam angående fosterfördrivande medel bör förbjudas, likaså offentliga eller därmed jämförliga framställningar med anvisning å fosterfördrivande medel eller om sättet för deras användande, vilka icke äro av rent vetenskaplig art.
I fråga om ett sådant ingrepp i yttrande- och tryckfriheten som sist nämnts synas de principiella betänkligheterna böra vika. Till stöd härför kan anföras, att framställningar av nu ifrågavarande natur närma sig uppmaning till brott eller straffbar delaktighet i brott. Understundom kunna de för övrigt vara att hänföra till sådan uppmaning eller delaktighet.
Befolkningskommissionen skulle — på de nyss av de sakkunniga framlagda skälen — icke hysa tvekan att tillstyrka det gjorda förslaget, om bestämmelserna skulle kunna visas vara behövliga och effektiva. Så är enligt kommissionens mening likväl icke fallet.
Då försäljning av medel för avbrytande av havandeskap enligt kommissionens förslag skulle antingen förbjudas eller förbehållas apoteken och där läggas under recepttvång, synes till en början förbud mot utbjudande till allmänheten av sådana medel överflödigt. Försök att offentligt, muntligen eller skriftligen, lämna anvisning om medel för avbrytande av havandeskap eller om sättet för deras användande, torde, såvitt känt är, icke i vårt land förekomma. Skulle likväl sådana försök förekomma, måste de vanligen vara åtalbara såsom uppmaning till brott eller delaktighet i brott. Den föreslagna
