Sida:SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
50

VI

Preventivlagens övriga bestämmelser.

Vid sidan av de i det föregående såsom centrala betecknade stadganden innehåller preventivlagen vissa övriga bestämmelser, vilka nu skola upptagas till prövning. Beträffande samtliga dessa övriga bestämmelser gäller, som redan i inledningen framhållits, att djupgående meningsskiljaktigheter icke råda i fråga om inställningen till i dem berörda straffbelagda handlingar.


I fråga om dessa övriga bestämmelser må här först nämnas preventivlagens förbud mot offentligt utställande eller förevisande av preventivmedel och fosterfördrivande medel samt mot kringförandet till försäljning av sådana medel. Det ligger i sakens natur, att dessa bestämmelser blott finnas i 18 kap. 13 § strafflagen utan motsvarighet i 3 § 13 :o tryckfrihetsförordningen.

De sakkunniga hava i sina lagförslag behållit det första förbudet i fråga om fosterfördrivande medel och båda förbuden i fråga om preventivmedel.

Vad först gäller medel för avbrytande av havandeskap bli förbuden uppenbarligen överflödiga efter genomförandet av kommissionens förslag till reglering av handeln med sådana medel. Det torde icke föreligga någon risk för att apoteken skulle offentligen utställa och förevisa de under recepttvång liggande medlen för avbrytande av havandeskap.

Det härefter följande gäller därför enbart preventivmedlen. I fråga om kringförande till försäljning av dylika medel har kommissionen i ett tidigare avsnitt föreslagit förbud mot sådan hantering. Vad beträffar offentligt utställande eller förevisande av preventivmedel är problemet mera invecklat. Kommissionen vill till en början framhålla, att något legitimt intresse för sådant förfarande i samband med försäljning av preventivmedel icke torde kunna sägas förefinnas. I stort sett torde preventivlagens förbud i detta hänseende vara efterlevt. Såsom under den tidigare behandlingen av preventivlagen vid flera tillfällen anförts, skulle emellertid dessa handlingar redan falla under paragrafens första moment, som ju bland annat förbjuder gärning, som sårar tukt och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav kommer. Stadgandet i andra momentet skulle därför vara överflödigt.

I särskilda fall kan det å andra sidan väl tänkas, att ett offentligt förevisande av preventivmedel skulle vara behövligt vid undervisning eller upplysning. Detta är emellertid nu uttryckligen förbjudet i preventivlagen, som emellertid vanligen icke åtlydes, om legitimt behov för förevisandet föreligger, t. ex. i den akademiska undervisningen, och om förevisandet icke sker på ett tukt och sedlighet sårande sätt, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav kommer. Ovisshet om rättstillämpningen kan dock tänkas föreligga hos akademisk lärare eller annan föreläsare, vilket i så fall är honom till hinder i hans verksamhet.

Ifrågavarande förbud i paragrafens andra moment är därför enligt kommissionens mening gagnlöst, eftersom det icke efterleves i andra fall än då