VII
Det lagtekniska genomförandet av kommissionens förslag.
På de grunder, som förut anförts, föreslår kommissionen till en början upphävande av andra stycket i 18 kap. 13 § strafflagen tillika med motsvarande stadgande i § 3 13 :o tryckfrihetsförordningen. Sedan alltså den s. k. preventivlagen upphävts, skulle dessa lagrum återfå i det väsentliga samma innehåll, som de tidigare haft. Kommissionens förut angivna förslag, att vissa tekniska preventivmedel och vissa medel, som kunna användas for avbrytande av havandeskap, skola hänföras till apoteksvaror, genomföras sålunda att bestämmelser om nämnda medel införas i ett nytt moment till § 1 i apoteksvarustadgan, varigenom de bliva sidoordnade med de i stadgan angivna läkemedlen. Definitionerna på de medel, det där gäller, hava med vissa förkortningar hämtats från de förslag, de sakkunniga framlagt. Beteckningen »fosterfördrivande medel» har dock undvikits med hänsyn till att medlen i fråga enligt kommissionens förslag blott skola få försäljas för legitim användning av läkare. De ovan återgivna invändningarna mot ifrågavarande definitioner, att de nödvändigtvis måste bliva väl allmänt avfattade, undgår man i detta fall genom att, såsom kommissionen föreslår, definitionerna kompletteras med en förteckning över de avsedda medlen, vilken såsom bilaga fogas till apoteksvarustadgan. Denna anordning överensstämmer också med apoteksvarustadgans övriga struktur, i det att de läkemedel, som däri avses, äro närmare angivna i särskilda förteckningar, vilka såsom bilagor äro fogade vid stadgan. Härigenom uppnår man en tidigare angiven fördel, som kan bliva av stor betydelse, nämligen att nya medel, som uppträda i handeln, lätt kunna införas under apoteksvarustadgans bestämmelser genom att upptagas i bilagan.
Genom att ifrågavarande medel göras till apoteksvaror vinner man till en början att medicinalstyrelsen får en viss kontroll över hela handeln med dylika medel, även beträffande sådana preventivmedel, som enligt kommissionens mening böra få försäljas annorstädes än på apotek. Enligt § 12 i apoteksvarustadgan kan nämligen på framställning av medicinalstyrelsen Kungl. Maj:t meddela förbud mot införsel och försäljning av viss apoteksvara, därest den skulle försäljas till oskäligt pris eller om det skulle yppa sig sådana särskilda omständigheter, att varans vidare saluhållande inom landet vore att anse såsom onyttigt och skadligt. Denna möjlighet att lägga ifrågavarande medel under förbud kunde man också ernå på ett annat och enklare sätt än genom att göra medlen till apoteksvaror. Det kunde nämligen genom ett tillägg till nyssnämnda § 12 i apoteksvarustadgan föreskrivas, att paragrafens förut angivna bestämmelser skola gälla även beträffande dessa medel — ett tillvägagångssätt, som redan anlitats beträffande bråckband, bandager och andra dylika varor. Kommissionen har emellertid funnit det lämpligare att helt och hållet jämställa dessa medel med apoteksvaror emedan man därvid kan uppnå vissa andra fördelar. Genom föreskrifterna i §§ 4, 6 och 7 i apoteksvarustadgan gäller det sålunda särskilda villkor för
