Sida:SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
54

Kommissionen utgår emellertid ifrån att medicinalstyrelsen, sedan preventivmedel principiellt gjorts till apoteksvara, har sin uppmärksamhet fästad jämväl på handeln med dylika kemiska preparat. Skulle det befinnas, att hälsovådliga preparat försäljas eller att preparat utbjudas till oskäliga pris, torde till övervägande böra upptagas regleringen av handeln med även dylika preparat. Å andra sidan kan det framdeles befinnas, att även vissa andra kemiska preparat än mjölksyresalvan böra upptagas i bilaga III och försäljas å apoteksinrättningarna.

Vad härefter angår sådana medel, som kunna användas för avbrytande av havandeskap och som hava legitim användning inom läkarkonsten, böra de förbehållas för försäljning på apotek. Men såsom tidigare framhållits har kommissionen i fråga om dessa medel gått ett steg längre och föreslagit, att de läggas under recepttvång. För genomförande av detta syfte har stadgande härom upptagits i en särskild författning i likhet med vad som tidigare föreskrivits i fråga om alkoholhaltiga apoteksvaror. I nämnda författning föreslås vidare, att recept på nu ifrågavarande medel skola kvarhållas å apoteken och förvaras där minst tio år. Härigenom undgår man missbruk genom att ett recept användes flera gånger och erhåller kontrollmöjligheter över utfärdade recept. Tiden för förvaring har satts så lång som tio år med hänsyn till preskriptionstiden för fosterfördrivningsbrott. Särskilda straffbestämmelser för apotekares överträdelse av bestämmelserna i berörda författning hava icke ansetts erforderliga.

Beträffande slutligen de skadliga preventivmedlen och sådana medel för framkallande av abort, som icke hava någon legitim användning inom lakar- konsten, har kommissionen avsett, att den ovan omnämnda bestämmelsen i § 12 av apoteksvarustadgan om utfärdande av förbud för införsel och försäljning omedelbart skall komma till användning. Därvid torde böra föreskrivas, att i fråga om införsel i strid mot sålunda meddelat förbud skall tillämpas vad i apoteksvarustadgan föreskrives, i den mån stadgans hithörande föreskrifter icke redan därförut äga tillämpning.

För att ett dylikt förbud icke skall bli illusoriskt synes det emellertid kommissionen nödvändigt att, såsom tidigare antytts, de i den privata handeln redan befintliga handelslagren av dylika medel omhändertagas av staten, och det är också enligt kommissionens mening erforderligt att genom deklarationstvång söka få denna princip genomförd på ett så effektivt sätt som möjligt. Kommissionen föreslår därför införande av en särskild författning, som vid äventyr av straff och konfiskation föreskriver skyldighet för den, vilken såsom ägare eller eljest innehar sådant handelslager, att före viss dag avgiva deklaration däröver samt avstå detsamma till statsverket. Att därvid ersättning bör lämnas synes kommissionen uppenbart på grund av allmänna rättsprinciper, särskilt med hänsyn till att de för inlösen avsedda föremålen i stor utsträckning hava legitim användning inom sjukvården. Då det gäller att bestämma vilka grunder, som böra fastställas för denna ersättning, uppstå däremot vissa svårigheter. Därest man, såsom kommissionen övervägt, skulle generellt bestämma denna ersättning att omfatta icke blott vederbörandes eget inköpspris utan jämväl skälig handelsvinst, skulle därigenom kunna framkallas en ökad import och tillverkning av ifrågavarande föremål — detta särskilt om den angivna ersättningen fastställdes i en lång tid i förväg kungjord författning. Det kan vidare ifrågasättas, om icke olika ersättningsprinciper borde tillämpas i fråga om inlösen av olika slag av föremål samt om icke hänsyn borde tagas till vederbörandes normala omsättning. Kommissionen har av de skäl, som nu angivits, ansett sig kunna föreslå, att grunderna för betalningen icke skola bestämmas i den föreslagna författningen utan att Konungen skall fastställa dylika grunder, vilket ju kan ske på ett så sent