Sida:SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
27*

Frågan om preventivlagens reformering vid 1929, 1930 och 1933 årens riksdagar.

I motioner vid 1929 års riksdag hemställde fröken Hesselgren (1: 103) samt fru Nordgren och fru Östlund (11: 203) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville i folkhälsans intresse föranstalta om en förutsättningslös och allsidig utredning i vad mån en revision av bland annat 18 kap. 13 § strafflagen vore påkallad. Som motivering härför hänvisades till motion i första kammaren av fröken Hesselgren (nr 102), i vilken hemställts att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t skulle förordna om lämplig upplysningsverksamhet samt bringa den i 1921 års sakkunnigbetänkande föreslagna planen härför till utförande.

I utlåtande (nr 16) hemställde första lagutskottet, att motionerna såvitt avsåge förevarande fråga icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Till grund för sin hemställan yttrade utskottet:

Motionärerna hava hemställt om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville i folkhälsans intresse föranstalta en förutsättningslös och allsidig utredning, i vad mån en revision av preventivlagen kan anses vara av behovet påkallad. Såsom här ovan utförligt framhållits, har nyligen i anledning av riksdagens skrivelse den 7 mars 1923 en ingående utredning i detta ämne verkställts, varjämte ett ändringsförslag utarbetats och granskats av lagrådet. Nämnda utredning avsåg i främsta rummet att undanröja det hinder, som preventivlagen möjligen kunde anses utgöra mot förverkligandet av den i 1918 års lag angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar stadgade upplysningsverksamheten rörande medel, som stå till buds för att hindra smittas överförande. I sitt utlåtande över lagförslaget har lagrådet emellertid anfört, att en dylik upplysningsverksamhet under vissa närmare angivna förutsättningar icke kommer i strid med preventivlagen. Kungl. Maj:t har därefter den 7 december 1928 funnit riksdagens nyssberörda skrivelse icke skola till vidare åtgärd föranleda. Vid nu nämnda förhållanden torde någon tvekan ej längre behöva rada därom, att utan hinder av preventivlagen en vidsträckt upplysningsverksamhet kan anordnas jämväl rörande de mekaniskt verkande preventivmedlens betydelse i kampen mot könssjukdomarna. I vad motionerna avse en ändring av preventivlagen för åstadkommande av en sådan upplysningsverksamhet finner utskottet följaktligen någon åtgärd icke nödig. Och till den del motionerna må åsyfta ändring av preventivlagen i övrigt, synas några skäl härför icke föreligga.

Vid utskottets yttrande fanns fogad reservation av herr Åkerman, som, med instämmande av herrar Norling, Julin, Teodor, Lindqvist i Halmstad och Lindley samt fru östlund, hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville till nästa ärs riksdag framlägga proposition om den ändring i 18 kap. 13 § strafflagen, som vid 1927 ärs riksdag motionsvis föreslagits.


Vad utskottet hemställt bifölls av riksdagen.

Vid 1930 års riksdag hemställde herr Spångberg (11:348) att riksdagen måtte besluta, att andra momentet i 18 kap. 13 § strafflagen skulle utgå. Första lagutskottet hemställde i sitt utlåtande (nr 11) över motionen, att denna måtte avslås. Till grund för sin hemställan anförde utskottet bland annat:

Numera måste emellertid spörsmålet om upphävande eller förändring av preventivlagen sägas hava kommit i ett annat läge. Nyssnämnda lagförslag av år 1925 innebar just den ändringen av ifrågavarande lagrum, att de däri stadgade förbuden mot försök att förleda till användande av preventivmedel och mot meddelande av anvisning om sättet för deras användande borttagits. Vid förslagets granskning anförde emellertid lagrådet, såsom av dess ovan intagna utlåtande den 10 mars 1926 närmare framgår, att enligt lagrådets mening en upplysningsverksamhet av det slag, varom fråga var, icke stode i strid med ifrågavarande förbud i preventivlagen.