av sådan art att de skada vederbörandes nervsystem och skapa irritation och otillfredsställelse hos båda parterna.
På grund av den stora omfattning, som de olyckliga verkningarna av den bristande kunskapen i dessa ämnen har, är en organiserad upplysningsverksamhet trängande av behovet påkallad. Viktigt är tydligen, att en dylik upplysningsverksamhet tränger fram till de kretsar av befolkningen, där minskningen i nativiteten är ett särskilt statsintresse.
- – – –
För rasförbättring finns intet annat sätt än att de mindervärdiga befolkningselementens barnproduktion minskas.
För att giva det uppväxande släktet de bästa möjligheter till utveckling i gynnsam riktning krävs ävenledes begränsning av barnantalet. Särskilt är detta viktigt för de fattigare klasserna.
Begränsning av barnantalet kan icke i nämnvärd grad ernås genom sexuell avhållsamhet. Den enda vägen att ernå begränsning av barnantalet är i stort sett bruket av lämpliga preventiva medel.
Utan bruket av preventiva medel är det dessutom på grund av ekonomiska skäl i de allra flesta fall icke möjligt för unga människor att ingå förbindelser, vilket för deras harmoniska och lyckliga utveckling är av utomordentlig vikt.
Av det föregående framgår, att jag för min del måste anse en omfattande upplysningsverksamhet angående lämpligt sätt att förebygga havandeskap vara för samhället av utomordentlig vikt och oumbärlig.
En sådan upplysningsverksamhet är enligt det föregående i första rummet nödig i kretsar med kriminella tendenser och anlag, i kretsar, som hava i andra avseenden för samhället mindre önskvärda anlag,
t. ex. vissa sjukdomsanlag, samt slutligen i de stora lager av befolkningen, vars svaga ekonomi omöjliggör att eljest knyta allvarliga, på kärlek grundade och sålunda sedliga förbindelser.
Första lagutskottet anförde i utlåtande (nr 17) över motionerna följande:
Såsom utskottet år 1930 anfört, kan utskottet icke finna, att preventivlagens bestämmelser lägga hinder i vägen för en lojal upplysningsverksamhet uti hithörande ämnen. Vid sådant förhållande saknar utskottet anledning bemöta vissa i herr Holmgrens motion framförda synpunkter angående önskvärdheten av preventivmedels användning till undvikande av barnalstring.
På grund härav hemställde utskottet att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Mot utskottets hemställan anfördes reservation av herr Åkerman, som, med instämmande av herrar Petrén, Lindqvist, Sjögren, Olsson i Mellerud och Johnsson i Kalmar, hemställde att riksdagen mätte antaga 1925 års lagförslag.
Genom skiljaktiga beslut i kamrarna förföll frågan.
Vissa kvinnoföreningars initiativ och medicinalstyrelsens utredning av år 1934. Till Kungl. Maj:t inkommo två framställningar, den ena den 14 januari 1933 från verkställande utskottet av Svenska Kvinnors Vänsterförbund och den andra den 25 i samma månad från Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund och Stockholms Fackliga Centralorganisations Kvinnosektion, vilka framställningar bland annat avsågo fosterfördrivningsfrågan och preventivlagen. Den 3 mars 1933 remitterades dessa framställningar till medicinalstyrelsen med anmodan att däröver avgiva utlåtanden i samband med att styrelsen avlämnade resultatet av en inom styrelsen pågående utredning angående förekomsten av aborter samt det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.
