Där någon offentligen utställer eller förevisar föremål, som är avsett till att förebygga följder av könsumgänge; eller i skrift, som han utsprider, eller eljest genom tillkännagivande för allmänheten till salu utbjuder eller själv eller genom annan till försäljning kringför dylika föremål; varde, ända att gärningen ej är sådan, som i 1 mom. sägs, dömd efter ty där stadgas.
I den slutliga handläggningen inom medicinalstyrelsen av detta ärende deltogo generaldirektören Hellström, medicinalråden Eden och Herrlin, byråcheferna von Dardel och Matérn, medicinalrådet Byttner och överläkaren K. Marcus, varjämte professorn Bergendal biträdde vid ärendets handläggning.
Mot medicinalstyrelsens beslut i ärendet anmälde medicinalrådet Herrlin skiljaktig mening och uttalade därvid att spörsmålet om lagstiftning rörande de uteslutande antikonceptionellt verkande preventivmedlen enligt hans mening borde prövas i samband med ifrågasatt revision av lagbestämmelserna om fosterfördrivning samt ifrågasatte lämpligheten av att bibehålla förbud mot att i skrift eller eljest genom tillkännagivande för allmänheten till salu utbjuda preventivmedel.
Frågan om preventivlagens reformering vid 1934 års riksdag. Den 28 februari 1934 avgav Kungl. Maj:t proposition (nr 188) till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 kap. 13 § strafflagen, av följande lydelse:
Sprider någon ut eller håller till salu eller utbjuder skrift, målning, teckning eller bild, som sårar tukt eller sedlighet, eller föremål som är avsett för otuktigt bruk; straffes med böter eller fängelse. Lag samme vare, om man genom annan gärning sårar tukt eller sedlighet så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav kommer.
Där någon offentligen utställer eller förevisar föremål, som är avsett att förebygga följder av könsumgänge, eller i skrift, som han utsprider, eller eljest genom tillkännagivande för allmänheten till salu utbjuder eller själv eller genom annan till försäljning kringför dylika föremål; varde, ända att gärningen ej är sådan som i 1 mom. sägs, dömd efter ty där stadgas.
Detta förslag var likalydande med det lagförslag som är 1925 hade uppgjorts inom justitidepartementet och sedermera vid upprepade tillfällen motionsvis framförts med undantag därav att förbudet mot föremål, som är avsett för otuktigt bruk, överflyttats till paragrafens första moment.
Över ovannämnda inom justitiedepartementet upprättade, sedermera som proposition framlagda lagförslag hade lagrådet den 26 februari 1934 avgivit yttrande. I detta hade regeringsrådet Aschan samt justitieråden Grefberg och Forssman förenat sig om följande uttalande:
Redan vid tillkomsten av den bestämmelse, vars upphävande nu föreslås, anförde dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet den 20 maj 1910 bland annat, att icke varje offentlig framställning rörande de preventiva medlen borde förbjudas, a 11 i den offentliga undervisningen vid de medicinska läroverken hithörande frågor fortfarande borde få behandlas, att även för andra fall ett ovillkorligt förbud måhända ej alltid vore på sin plats, samt att han, för att förebygga att förbudet komme att drabba vad han ville benämna fullt legitima framställningar i ämnet, hade tänkt sig bestämmelsens avfattning lämpligen kunna ändras därhän, att framställningar av ifrågavarande slag bleve underkastade förbud endast om de skedde »under sådana förhållanden, att allmän fara för andras förförelse därav kommer». Dessa ord inflöto också i lagstadgandet och återfinnas alltjämt däri. När år 1926 en lagändring föreslogs av enahanda innebörd som den nu förevarande, har lagrådet i sitt i remissprotokollet omförmälda utlåtande den 10 maj 1926 — som det vill synas på goda grunder — uttalat att en upplysningsverksamhet — omfattande jämväl de mekaniskt verkande preventivmedlens betydelse i profylaktiskt avseende — vilken, i allvarlig och värdig form och med beaktande av vissa i utlåtandet
