Sida:SOU 1940 12.djvu/245

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
243

Det är angeläget att det icke uppställes större krav på en regionplans eller stomplans kartunderlag och utförande än som är oundgängligen nödvändigt. Om så icke sker, torde kostnaden för planens utarbetande i regel icke behöva bli större än att den kan bäras utan större svårighet även då det gäller mindre kommuner.

Frågan om revidering av jorddelningslagen för att på ett smidigare sätt, än som för närvarande kan ske, få till stånd ändring av ägoanordning, synes lämpligen kunna utredas i samband med den revidering av sagda lag, som nu pågår, och torde böra ske i samverkan med utredningen rörande region- och stomplaneinstituten.

Vad beträffar den ovan föreslagna revideringen av expropriatonslagen, synes det bebådade lagförslaget från bostadssociala utredningen böra avvaktas. Skulle detta lagförslag icke inom den närmaste framtiden bliva framlagt eller icke bliva för här ifrågavarande ändamål betryggande, är det angeläget, att frågan om föreslagen revidering av expropriatonslagen snarast möjligt blir föremål för särskild utredning, eventuellt i sammanhang med ovan berörd komplettering av stadsplanelagen.


I samband med nämnda kompletteringar av stadsplane-, jorddelnings- och expropriatonslagarna kan man knappast underlåta att till grundlig behandling upptaga den från flera håll och i olika sammanhang framförda tanken att införa koncessionsförfarande som förutsättning för rätt till exploatering av mark för bebyggelse. Otvivelaktigt skulle koncessionsförfarandet vara den från allmän synpunkt sett mest rationella formen för reglering av samhällenas utbyggande och därmed även för tryggande av tillgång till erforderliga friluftsområden. Och det kan icke utan vidare anses uteslutet att finna en form för detta förfarande, som även skulle kunna tillfredsställa legitima markägareintressen. – Tanken är i viss utsträckning redan förverkligad i England och Tyskland.

Särskilt yttrande av herr Malmberg.

Vid de överläggningar, som inom fritidsutredningen föregingo dess beslut rörande expropriation för tryggande av tillgången på mark till fritidsområden samt servitut för bildande av liknande områden, anförde jag följande:

I. Expropriation.

»Av den genom fritidsutredningens försorg verkställda undersökningen lärer framgå, att redan enligt gällande lag expropriationsrätt kan meddelas kommun beträffande för friluftsbad nödigt område. Denna expropriationsrätt torde gälla såväl inom som utom den egna kommunen. För nåendet av den från flera håll – utom annat i riksdagsskrivelsen nr 65: 1937 – påkallade möjligheten till expropriation för kommunala anläggningar av friluftsbad torde alltså lagändring ej vara erforderlig.

Förslag har nu väckts inom fritidsutredningen om införande i