Sida:SOU 1951 5.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

landskapsbilden. En affisch eller annan dylik mera tillfällig anordning åter inverkar visserligen ofta störande i naturen. Den kan däremot i regel icke utan särskilda uppsättningsanordningar, varigenom den förlänas bestående karaktär, på samma sätt som till exempel en skylt bryta en konturlinje i en landskapsbild. Då en affisch anbringas på allenast kortvarig sikt, blir skadan därav å landskapsbilden tämligen snabbt övergående. Olägenheterna av en ohämmad affischering ligga på ett annat plan. De sammanhänga huvudsakligen därmed att affischer tillåtas sitta kvar långt efter det de upphört att fylla något ändamål. Då de äro utförda av obeständigt material, bli de ganska snart sönderslitna eller på annat sätt fördärvade. Det är den osnygghet, som härigenom orsakas i naturen, som man, då det gäller de tillfälliga anordningarna, framförallt har att söka komma till rätta med.

Det är emellertid möjligt att, därest såsom utredningen föreslår reglerande ingripanden till landskapsbildens skyddande vidtagas beträffande skyltar och andra anordningar av bestående art, ett sådant ingripande kan ha till följd att användningen av icke bestående anordningar ökar. I så fall får frågan om bestämmelser i landskapsskyddande syfte beträffande affischering upptagas till förnyat övervägande. Anmärkas må att om å en bergvägg, större sten eller dylikt ständigt anbringas affischer så att skada å landskapsbilden därigenom uppkommer, kan i vissa fall — under förutsättningar som angivas i 7 § lagförslaget — fridlysning ske, innebärande att affischering å den utsatta platsen på sådant sätt icke får äga rum.

Utredningen återkommer under 28 § till frågan om de åtgärder som böra vidtagas med hänsyn till den nedskräpning, som affischer och dylika icke bestående anordningar orsaka i naturen. I förevarande paragraf behandlas endast de ingripanden, som ur synpunkten av landskapsbildens skyddande kunna anses böra vidtagas beträffande anordningar av bestående art. Vid sidan av skyltar och tavlor torde, såsom i fråga om användning och skadeverkan å naturen likställda med dessa, böra särskilt nämnas inskrifter. Under detta begrepp falla till exempel målningar och inskärningar av olika slag, vilkas anbringande icke förutsätter förefintligheten av skylt eller tavla. I övrigt torde någon uppräkning ej böra ske. En sådan kan nämligen svårligen göras uttömmande. Varje anordning, jämförlig med någon av de uppräknade, bör omfattas av samma bestämmelser som dessa. Att avgöra huruvida en anordning skall anses vara av bestående art samt huruvida den är att jämföra med tavla, skylt eller inskrift torde i praktiken icke möta större vanskligheter. Tydligt är att frågan om en anordning skall anses hänförlig under bestämmelserna eller icke är oberoende av huruvida den reklam, anordningen uppbär, har formen av ord eller av bild.


145