314
som är uppenbart vanprydande i landskapsbilden. Bestämmelsen, som intagits i 26 § lagförslaget. har utformats efter mönster av 23 § naturskyddslagen. I sistnämnda stadgande finnes även en ersättningsbestämmelse med mycket begränsad räckvidd. Utredningen har ansett att denna bör bibehållas för framtiden, även om den sannolikt kommer till mycket begränsad användning.
I likhet med gällande naturskyddslag bör även i den nya naturvårdslagen undantag stadgas för anordning, vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning. Med den lösning som utredningen rekommenderat får stadgandet en ny innebörd och innebär främst en hänvisning till den nya 54 § byggnadsstadgan. I detta sammanhang bör även erinras om det förslag till ny vägmärkeskungörelse, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt den 18 mars 1961 och som ännu endast föranlett vissa partiella reformer på området. Man synes ha anledning räkna med att på längre sikt utmed våra allmänna vägar kommer att finnas rikligt med lämpligt utformade anvisningsskyltar till trafikanternas tjänst rörande sådana företeelser som hotell, restauranger, campingplatser, servicestationer o s v. Denna verksamhet bör av praktiska skäl helt skötas på vägmyndigheternas ansvar. Undantaget i den föreslagna 27 § naturvårdslagen bör därför avse även alla åtgärder enligt väglagstiftningen.
Genom vägmyndigheternas nyssberörda verksamhet minskar uppenbarligen behovet i stort av skyltar till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet.
Utredningens förslag om ändring av 54 § byggnadsstadgan bygger på tidigare angivna principer. Genom en reform som beslutats av 1962 års riksdag (prop nr 87) har den ändringen vidtagits i byggnadsstadgan att byggnadslov för uppsättande eller väsentlig ändring av skylt eller ljusanordning inom område med stadsplan må förenas med villkor rörande den tid, under vilken skylten eller anordningen får bibehållas. Härigenom har samma princip redan vunnit insteg i byggnadsstadgan, som ovan förordats i nya naturvårdslagen.
Byggnadsnämndernas befattning med reklamanordningar blir emellertid betydligt vidsträcktare än att sköta byggnadslovsgivningen inom område med stadsplan eller i vissa fall byggnadsplan. Bestämmelserna om skylt, annan fast anordning. upplag m m i 52 § byggnadsstadgan är nämligen tillämpliga förutom inom detaljplaneområde, som nyss nämnts, även inom område med fastställd generalplan eller utomplansbestämmelser. Sistnämnda form av reglering tillämpas numera inom vidsträckta regioner av svenska landsbygden. Länsstyrelsens befogenheter enligt förslaget till naturvårdslag kommer alltså inom utomplansbestämmelseområdena att kompletteras med byggnadsnämndernas övervakande befogenheter enligt byggnadsstadgan. Härigenom kan byggnadsnämnderna, i samverkan med länsstyrelsen, göra mycket värdefulla insatser för att befrämja landskapsvården.
