blind född. Wore han icke aff Gudhi, så kunde han intet göra. The swaradhe, och sadhe til honom, Tu äst aller födder j synd, och wilt lära oss? Och så dreffuo the honom vth. Och fick Jesus höra, at the honom vthdriffuit hadhe. Och när han fann honom, sadhe han til honom, Troor tu på Gudz Son? Han swaradhe, och sadhe, Herre, hoo är han, at iagh må troo på honom? Och Jesus sadhe til honom, Tu haffuer seedt honom, och thet är then, som talar medh tigh. Tå sadhe han, Herre, Jagh troor. Och han tilbadh honom.
Och Jesus sadhe til honom, Til en doom är iagh kommen j thenna werldena, at the som icke see, skola warda seendes, Och the som see, skola warda blinde. Och någhre aff the Phariseer, som woro medh honom, hörde thetta, och sadhe til honom, Mone wij ock wara blinde? Sadhe Jesus til them, Woren j blinde, tå hadhen j icke synd. Men nu säyen j, Wij see, therföre bliffuer idhor synd.
X. Capitel.
Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Hwilken icke gåår in genom dörena j fårahuset, vthan stijgher annorstädz in, han är en tiuff och en röffuare. Men huilken som gåår in genom dörena, han är Heerden til fåren. För honom låter dörawården vp, och fåren höra hans röst. Och sijn eghen fåår kallar han widh nampn, och leedher them vth. Och när han slepper sijn eghen fåår vth, gåår han för them, och fåren fölia honom effter, Ty the kenna hans röst. Men then fremmande fölia the icke, vthan fly jfrå honom, Ty the kenna icke theras röst som fremmande äro. Thenna iijknelsen sadhe Jesus til them, Men the förstodho icke hwadh thet war som han sadhe them.
Åter sadhe Jesus til them, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Jagh är dören för fåren. Alle the som för migh kompne äro, the äro tiuffuar och röffuare, Men fåren hörde them intet. Jagh är dören, Hwilken som ingåår jgenom migh, han skal bliffua saligh, och skal ingå och vthgå, och finna beet. Tiuffuen kommer icke, vthan til at stiela, slachta och förgöra. Jagh är kommen, på thet the skola haffua lijff, och offuert noogh haffua.
Jagh är then godhe Heerden. En godh Heerde låter sitt lijff för fåren. Men then som leegder är, och icke är Heerden, hwilkom fåren icke tilhöra, seer Vlffuen komma, och offuergiffuer fåren och flyyr, och Vlffuen bortrycker, och förskingrar fåren. Men then Leegde flyyr, Ty han är leegd, och wårdar intet om fåren. Jagh är then godhe Heerden, och kenner mijn fåår, och mijn kenna migh, Såsom Fadhren kenner migh, och iagh kenner Fadhren, och iagh låter mitt lijff för fåren. Jagh haffuer ock annor fåår, som icke äro aff thetta fårahuset, them moste iagh ock dragha här til, och the skola höra mina röst. Och thet skal warda itt fårahws och en Heerde.
För then skul elskar Fadhren migh, at iagh låter mitt lijff, på thet iagh skal åter taghat igen. Jngen tagher thet aff migh, men iagh låter thet aff migh sielff. Jagh haffuer macht at låta thet, och iagh haffuer macht tagha thet igen. Thetta bodhet fick iagh aff minom Fadher.
Tå wardt åter een twedregt jbland Judanar för thetta talet skul. Monge aff them sadhe, Han haffuer dieffuulen, och är vrsinnigh, Hwj hören j honom? Somlighe sadhe, Sådana ord är icke thens manz som dieffuul haffuer. Jcke kan dieffuulen öpna the blindas öghon.
Så wardt tå j Jerusalem Kyrckmessa, och thet war winter. Och Jesus gick j Templena j Salomonis Förhws. Tå kringhuerffde Judanar honom, och sadhe til honom, Huru lenge förhalar tu medh oss? Sägh oss frij
| L ij | äst Christus. |
