om tu äst Christus. Jesus swaradhe, Jagh haffuer sagdt idher thet, och j troon thet icke. Gerninganar som iagh gör j mins Fadhers nampn, the bära witne om migh, men j troon thet icke, Ty j ären icke aff mijn fåår, såsom iagh sadhe idher. Mijn fåår höra mina röst, och iagh kenner them, och the fölia migh, och iagh giffuer them ewinnerlighit lijff, och the skola icke förgåås ewinnerligha, Jngen skal heller ryckia them vthu minne hand. Min Fadher som migh them giffuit haffuer, är större än alle, och ingen kan ryckia them vthaff mins Fadhers hand. Jagh och Fadhren ärom itt.
Tå togho åter Judanar stenar til at stena honom. Jesus swaradhe them, Jagh haffuer monga godha gerningar bewijst idher aff minom Fadher, för hwilka aff them stenen j migh? Judanar swaradhe honom, och sadhe, För godha gerning skul stene wij tigh icke, vthan för hädhelsen skul, och at tu som äst een menniskia, gör tigh sielff til Gudh. Jesus swaradhe them, Är icke scriffuit j idhor Lagh, Jagh sadhe, J ären Gudhar?Psalm. 82. Haffuer han nu kallat them Gudhar, til hwilka Gudz ord skeedde, och Scrifften kan icke warda om intet, Och j säyen doch til honom som Fadhren helghat haffuer, och sendt j werldena, Tu hädher Gudh, therföre at iagh sägher, Jagh är Gudz Son? Gör iagh icke mins Fadhers gerningar, så troor migh intet, Men gör iagh them, troor tå gerningomen, om j icke wilien troo migh, på thet j skolen förstå och troo, at Fadhren är j migh, och iagh j honom.
Åter foro the effter at gripa honom, och han gick vthu theras hender, och droogh åter bortt på hijnsidhon Jordan, til thet rwmet ther Johannes hadhe först döpt, och bleff ther. Och monge komo til honom, och sadhe, Johannes giorde intet tekn, Men alt thet Johannes om thenna sagdt haffuer, är sant. Och troodde monge ther på honom.
XI. Capitel.
Och lågh en man kranck, benemd Lazarus aff Bethanien, aff Marie och hennes systers Marthe byy. Och war Maria then som smoorde Herran medh smörielse, och torkadhe hans fötter medh sitt håår, hwilkens brodher Lazarus lågh siwk. Tå sende hans systrar til honom, och sadhe, Herre, sij, then tu käär haffuer, ligger siwk. När Jesus thet hörde, sadhe han, Thenne siwkdomen är icke til dödz, vthan til Gudz äro, at Gudz Son skal ther aff ärat warda. Och hadhe Jesus Martham, och hennes syster, och Lazarum käär. När han tå hörde, at han war siwk, bleff han ther j samma rwmet twå daghar.
Ther effter sadhe han til Läriunganar, Lät oss åter gå in j Judeam. Läriunganar sadhe til honom, Rabbi, Nu wille Judanar stena tigh, och åter gåår tu tijt? Jesus swaradhe, Äro icke tolff timar om daghen? Hwilken som wandrar om daghen, han stöter sigh icke, Ty han seer thenna werldennes liws. Men then som wandrar om nattena, han stöter sigh, Ty liwset är icke j honom. Thetta taladhe han, och sedhan sadhe han til them, Lazarus wår wen soffuer, men iagh gåår at vpweckia honom aff sömpnen. Tå sadhe hans Läriungar, Herre, soffuer han, så warder thet bätre medh honom. Men Jesus taladhe om hans dödh, Och the meente, at han hadhe talat om lekamligh sömpn. Så sadhe tå Jesus vppenbarligha, Lazarus är dödh, Och iagh glädz för idhra skul, at iagh icke war ther, på thet j troo skolen, Men läter oss gå til honom. Tå sadhe Thomas, som kallas Twilling, til Läriunganar, Lät ock oss gå, at wij må döö medh honom.
Tå kom Jesus, och fann honom redho haffua leghat fyra dygn j graffuen. Och war Bethania icke longt jfrå Jerusalem,
widh femton stadier
