wägs. Och monge aff Judanar wore kompne til Martham och Mariam, at the skulle hugswala them offuer theras brodher. När Martha hörde, at Jesus kom, lop hon emoot honom. Men Maria satt hema.
Tå sadhe Martha til Jesum, Herre, hadhe tu warit här, hadhe min brodher icke bliffuit dödh. Men iagh weet än nu, at alt thet tu bedhes aff Gudhi, thet warder Gudh giffuandes tigh. Sadhe Jesus til henne, Tin brodher skal stå vp igen. Sadhe Martha til honom, Jagh weet, at han skal vpstå j vpståndelsen på ytersta daghen. Sadhe Jesus til henne, Jagh är vpståndelsen och lijffuet, Hwilken som troor på migh, han skal leffua, om han än dödh bliffue. Och hwar och en som leffuer och troor på migh, han skal icke döö ewinnerligha, Troor tu thet? Sadhe hon til honom, Ja Herre, Jagh troor at tu äst Christus Gudz Son, som komma skulle j werldena.
Och när hon thetta hadhe sagdt, gick hon bortt, och kalladhe Mariam sina syster lönligha, och sadhe, Mestaren är kommen, och kallar tigh. När hon thet hörde, stoodh hon strax vp, och kom til honom, Ty Jesus war icke än tå kommen in j byyn, vthan war på samma rwm, ther Martha hadhe kommet emoot honom. Tå nu Judanar som medh henne woro j hwset, och hugswaladhe henne, sågho Mariam, at hon stoodh hasteligha vp, och gick vth, folgde the henne, och sadhe, Hon gåår til graffuena, at hon skal gråta ther.
Tå Maria kom tijt som Jesus war, och sågh honom, föll hon til hans fötter, och sadhe til honom, Herre, hadhe tu warit här, wore min brodher icke dödh. När Jesus sågh henne gråta, och Judanar som woro kompne medh henne, ock gråta, förbittradhe han sigh j Andanom, och bedröffuadhes j sigh sielff, och sadhe, Hwar ladhen j honom? Sadhe the til honom, Herre, kom och see. Och Jesus greet. Tå sadhe Judanar, Sij, huru käär hadhe han honom. Men somlighe aff them sadhe, Kunde icke han som öpnadhe thens blindas öghon, haffua så giordt, at thenne icke hadhe bliffuit dödh? Tå förbittradhes åter Jesus j sigh sielff, och kom til graffuena. Och thet war een kula, och en steen lagd ther vppå.
Sadhe Jesus, Tagher bortt stenen. Sadhe til honom Martha, hans syster som dödh war, Herre, han luchtar redho, Ty han haffuer warit dödh j fyra dygn. Jesus sadhe til henne, Sadhe iagh icke tigh, at om tu troodde, skulle tu få see Gudz herligheet? Tå togho the stenen bort aff rwmet, ther then dödhe lagder war. Och Jesus hoff vp sijn öghon, och sadhe, Fadher, iagh tackar tigh, at tu haffuer hördt migh. Doch weet iagh, at tu hörer migh altijdh, Men för folcket skul som här om kring ståår, sägher iagh thet, på thet the troo skola, at tu migh sendt haffuer.
Och tå han thet sagdt hadhe, ropadhe han medh högha röst, Lazare, kom vth. Och han som dödh war kom vth, bunden om hender och fötter medh swepeklädhe. Och hans ansichte war förteckt medh en swettedwk. Jesus sadhe til them, Löser honom, och läter honom gå. Tå troodde monge aff Judanar på honom, som kompne woro til Mariam, och sågho thet Jesus giorde. Men somlighe gingo bortt til the Phariseer, och sadhe them hwadh Jesus hadhe giordt.
Tå församladhe the öffuerste Presterna och Phariseerna itt Rådh, och sadhe, Hwadh göre wij? Ty thenne mannen gör mong tekn, Låte wij honom så bliffua, tå troo alle på honom. Och the Romare komma, och tagha bortt wårt land och folck. Men en aff them, widh nampn Caiphas, som war öffuerste Prest på thet året, sadhe til them, J weten intet, ey heller besinnen, at oss är bätre, at en man döör för folcket, än alt folcket skulle förgåås. Thet sadhe han icke aff sigh sielff, men effter han war öffuerste Prest om thet året, propheteradhe han. Ty Jesus skulle döö för folcket, och ey allenast för folcket, vthan at han församla skulle Gudz barn, som förströdd woro.
