116
Holofernes.
Holofernes var en man,
Höll sin mandom uti äro;
Derför var han en tyrann,
Liksom männer äro.
Höfvitsman var han, som häfden förtäljer,
Trogen sin konung liksom hans buteljer.
Nebukadnezar, så hette hans kung:
Sångmö! sjung bragderna, sjung!
Kungen satt en dag och drack,
Det var då som nu på modet,
Ty hos kungar som hos pack
Ligger det i blodet.
Kungen var vresig: ”Drag ut till bataljer,
Qväs de halsstarriga, sturska kanaljer!”
Skrek han befängt — Holofernes till slut
Måste hufvudstupa ut.
Med konseljens krigsbeslut
Drog alltså i fält barbaren,
Stötte folken vesterut
Blodigt i Tartaren.
Tharsus, Damascus och Midians söner
Slog han som mygg, då helt plötsligt han röner
Israels barn, der de larfva i sand,
Modigt, med vapen i hand.
