Den här sidan har korrekturlästs
161
Hur mitt hjertas längtan brinner,
Det kan ingen dödlig se:
Säkert är: så fort jag hinner,
Gifter jag mig ett-tu-tre!
En bättre verld.
Någonstädes gumman Lenngren säger,
Att vår verld i all sin skröplighet,
Är ändå ”den bästa verld man äger” —
Och hon har förbannadt rätt i det.
Men då tiden trasslar in sig bara,
Jorden dränks i öfverdåd och flärd, —
Kan det väl så underligt då vara,
Att man längtar till en bättre verld?
När man ser, hur drulliga kometer
Näsvist hota oss till arm och ben;
När man ör-lös blir för krigstrumpeter,
Och Vesuv ej skäms att kasta sten;
När man jemt för fattigdomens fara
Darrar som för ett Damokles-svärd, —
Kan det väl så underligt då vara,
Att man längtar till en bättre verld?
Sehlstedt. I.11
