Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

23

 
 Men när våren hade
Knappast blommat ut,
Gaf hon åt en annan
Hvad hon gett förut.

 Svekets törne grodde
Under kindens ros;
Trohet är en fjäril,
Rymmer snart sin kos!



Fiskmåsarnas afsked.

(Höst- och skärgårds-fantasi.)


Adjö, adjö! mina älskade fiskmåsar! lycklig resa! Far ni till Rom, så helsa påfven — nej, låt bli: han bar sig gement åt i Perugia. Träffar ni Garibaldi, så helsa honom på det hjertligaste. Kan jag på något sätt vara honom till tjenst, så kan han lita på mig. Behöfver han mitt namn för ett kreditiv i Riksbanken eller Enskilda banken, så har han det. Ni har väl ungarna med er, så jag slipper se dem här under vintern, frusna och utsvultna. Här är nog ondt om mat ändå. Farväl, farväl! Det ser riktigt bra ut, då ni flyger. Lycka till delikata sardiner i Medelhafvet. Hipp, hipp, hipp! hurrej, hurrej, hurrej!