Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

28

Jag gick att klaga för en vän —
Han svarte endast: jo jo, men!

 Jag lurad blef på flera håll:
En dag bestals jag på tulubben,
Galoscherna i Par Brikoll,
Och hatten da’n förut på klubben.
Jag gick, som vanligt, till min vän —
Han svarte endast: jo jo, men!

 En söndag i min Tants salong
Vi dansade, förstås, och drucko.
Men plötsligt i en cottillon
Ohjelpligt mina byxor sprucko.
Jag talte om det för min vän —
Han svarte endast: jo jo, men!

 Jag till förtviflan nästan tvangs
Utaf förlusterna och sorgen:
Qvartalet gick på préference,
Och jag blef lagsökt för en borgen.
Jag gick, som vanligt, till min vän —
Han svarte endast: jo jo, men!

 Det är ett eget sätt att ömma
Vid andras sorg med: jo jo, men!
Om lyckans håfvor på mig strömma,
Så får jag samma svar igen.
Hvad skall man göra med en vän,
Som endast svarar: jo jo, men!