Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

16


Norrland.

»Jag mins ett land der tysta stjerneqvällen».
Grafström.


Jag mins ett land, der långa vinterqvällen
I mörkblå bournus stod så hemsk och kall,
Der molnen polkade på höga fjellen
Och nordan brottades med björk och tall.
Der var man glad att krypa under fällen,
Då Bore slog i knuten så det small;
Der isen låg tre alnar tjock på vågen,
Och drifvan stångades med himlabågen.

Jag mins en ”ljuslätt” punsch som värmde magen,
Då lappmudd emot kölden ej förslog,
Då solen tordes knappt på hela dagen
Sin näsa sticka öfver nordanskog,
Då ufven tjöt de ”vemodsfulla slagen”,
Och det var godt att träffa på en krog,
Der man till tröst vid brasan uppå hällen
Åt tunnbröd och surströmming hela qvällen.

Jag mins det gamla Hernösand och dalen
Med Vårdkasberget i den södra vik.
O! står han gvar ännu den gamla salen
Hos Bäckströms med sin lockande butik?