Den här sidan har korrekturlästs
11
Min bostad.
Från mitt fönster ser jag hafvet brusa.
Uj! dess ”skönhet” kan mig ej förtjusa,
Sqvalpet tråkar ut båd' mod och håg.
Mager strömming är jag mätt att håfva,
Och för måsar får jag inte sofva —
Gud välsigna skaldens ”sjö och våg.”
Hafvets ”storhet” har jag hört berömmas,
Smak och tycke kunna ej fördömmas:
Håll till godo, jag vill afstå, jag.
Egennyttig vill jag icke vara,
Låt oss göra opp affären bara,
Skrabb och torsk ni får i vederlag.
Hafvet blott min själ med häpnad fyller,
Jag ej sinne har för fisk-idyller,
Mås-konserter eller stim af sill.
Jag har älskat berg och dal och sjöar,
Men i hafvet till att bo på öar,
Det hör fan och icke menskor till.
Är det boningar för menskor detta?
Vind och vågor skura jemt och tvätta
