Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Min sångmö.


Jag tänkt och lofvat mången gång
Och nästan svurit på,
Att sluta opp med spel och sång
Och låta sångmön gå.
Men hvarför jag ej slutat än
Och lyran öfvergaf,
Är skälet det, min söta vän,
Att det ej blifvit af.

Men hvad jag kunnat har jag gjort
Och gör, nu liksom förr:
Jag bommat till min farstuport
Och stängt mitt hjertas dörr.
Men hur jag mig har svängt och vändt
Och lagt om frid mig vinn,
Stod alltid någon glugg på glänt,
Der sångmön kilat in.

Om min person jag knappast rår,
Hvar helst jag slår mig ned:
Jag sitter eller går och står,
Som skuggan är hon med.

Sehlstedt. III.1