Den här sidan har korrekturlästs
129
Men om jag en gång skall bebo
Den ena eller andra stjernan,
Det rör mig ej, det får bero,
Jag lägger aldrig det på hjernan.
När dagens gyllne sol går opp
Att lysa öfver berg och dalar
Och djur och menskor, blad och knopp
Hon ammar, lifvar och hugsvalar,
Jag, liksom hon, mig griper an
Och går att dagens värf bestyra.
Jag tar min verld så godt jag kan
Och knåpar som en liten myra.
Jag tror en allmaktshand, som styr
Och ställer för oss, arma krakar!
Jag tviflet såsom pesten skyr,
Förvissad att Guds öga vakar.
Den oron kan jag ej förstå
För hvad som möjligen kan stunda:
Jag tror, det går som det skall gå,
Och ej ett solgrand annorlunda.
Sehlstedt. IV.9