177
Bröt natten in så oförmärkt.
Och Mälarn glatt och glansig låg,
Som plån, som plån.
Jag gick på bryggan ned och såg
På mån, på mån.
Och sen förnöjd till kojs jag skred
Uti Mariefred.
Om natten sof jag godt,
Om natten sof jag godt.
Och sen jag morgonkaffet fått,
I slottet gick jag slag på slag
Och dref och dref
Bland gubbar, tystare än jag,
Och klef och klef
I torn och trappor upp och ned
uti Mariefred.
Men här var ingen rast,
Men här var ingen rast,
Ty tiden ute var i hast.
Jag frukost åt och stark var den
Och stor och stor,
Tog afskedsknäppen om igen
Och for och for,
Omhuldad, frukoststinn och bred
Ifrån Mariefred.
Mariefred var en fredlig stad. Der slapp jag höra talas om kriget. Jag har fått tillräckligt af politik på andra ställen. Jag är ingen vän af krig och ingen beundrare af krigiska bedrifter.
