Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/186

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

178

 
Hvad som dock grämer mig ibland,
Är att se menniskor så dumma,
Att man hvarann med väpnad hand
Skall sprätta sönder efter trumma.
Men, tänker jag, när slikt vi se
Och sundt förnuft vi deri sakna,
Det enda sättet är kanske
Att en gång folket få att vakna.

Låtom oss höra hvad annat godt folk har att säga om krig. Jacob Baltazari, kyrkoherde i Lena, säger i en predikan 1619: "Kriget är ett mordsvärd och alla landsplågors anförare. Kyrkorna bli vårdtorn, klockorna bli cartouger, böckerna patroner, kronan en stormhatt, spiran ett spjut, äpplet ett lod" o. s. v. — Pater Hyacinth säger: "Kriget är ett ideal af synden, af satan och det oskäliga djuret. Krigets upphof ligger i högfärden, snålheten och i alla våra dåliga passioner." — Lord Byron säger på ren svenska genom Talis Qualis:

"Historien skådar tingen blott i stort.
Men om vi granskade dem i det lilla
Och mätte krigets vinst, som vi det bort,
Vi skulle häpna åt, att det kan spilla
Så mycket guld, gunås, som det har gjort.
För litet slagg, för ärelystnans villa —
En torkad tår är större vinning än
En ocean af blod från fallna män."

Krigsäran är han ej mycket artig emot, då han säger att den

"Är, kamp för härd och frihet undantagen,
Ett simpelt skryt med mord på ljusa dagen.”