181
segelleden. Vi landade likväl vid den i fordna tider så kallade Hesselby krog, hvarifrån vägen går upp till Stora Hesselby.
Och, gungande för vinden, hviska
De höga björkar med hvarann.
En herrgårdsdräng står med sin piska
Och tar sin verld så godt han kan.
En torparunge höll till godo
Att äta krusbär ur kaskett,
Och nedanför på bryggan stodo
Två damer och en "solskenssprätt”.
Vid Löfstafjärden hade vi, Österby, hvaraf vi sågo ingenting annat än en förfallen brygga. Görveln tordes vi ej på, utan togo af vid Ventholmen och kilade in i Svartsjölandet.
Jag käppen tog i hand och påsen
Och steg vid Hillersjö i land.
En kyrkar låg på högsta åsen
Och ett slags värdshus låg vid strand.
Der fanns det öl att törsten släcka
Och att få qväll gick som en dans;
Men bränvin fanns ej, kan ni tänka,
Och rum för resande ej fanns.
Jag utverkade mig likväl nådig tillåtelse att passera natten i skänkrummet med fyra fönster och en glasdörr, två lampetter och en disk. Lika godt, man tar seden dit man kommer. Innan jag gick till kojs, besåg jag Hillersjö och dess trädgårdsanläggningar. Egaren sjelf var borta. Allt var ungt och grönskande. En egendomlig
