183
Menniskan är en kastboll i ödets händer. Det går
väl an, då man kastas på ett någorlunda hyggligt sätt,
och detta var verkligen händelsen med mig. Jag
kastades nemligen helt oförmodadt ombord på en speljakt.
Inbjudningen var lockande, och jag vill derför kalla den lilla
kutterungen för Sirén, ehuru han hade ett mycket mer
vidtfrejdadt namn. Det var emellertid uppfriskande att
komma på en segelbåt och tillika komma i erfarenhet af
att Mälaren är navigabel äfven för speljakter.
En liten treflig lustjakt är Sirén,
Med kuttertackling, flaggor och kanoner.
Den kunde skötas kanske utaf en,
Men skötes bättre utaf två personer.
Dess egare är också dess kapten,
Fast han har diplomatiska fasoner.
Han är en sjöbuss och, om ni så vill,
Han grönsallat förstår att laga till.
Salong och kök, de finnas bådadera,
Två saker godt att ha till kofferdis,
Med glugg i väggen till att transportera
Guds gåfvor in och ut på herrskapsvis.
Och vill man slå sig på att pokulera,
Så har man ljufligt fludium på is;
Och bli måltiderna ibland för starka,
Så fins det soffor, der man godt kan snarka.
Att segla Mälarn fram på detta sätt,
Det är ju riktigt till att högtid fira.
Det blåser icke mer än jemt och nätt
Att vimpeln blåser ut ifrån sin spira.
