Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

186

 
Tenorer som hans äro mycket rara.
Det skulle väl inte så oäfyet vara
Att få en talang med hans föredrag
Till Stora teatern — så tycker jag-

Ty ännu har det ej kommit derhän,
Att några talanger just växa på trän.
När derför de träffas, så är mitt förslag
Att ta dem till vara — så tycker jag.

Till sjös, äfven på en speljakt, kunna många saker inträffa, som man ej har kunnat förutse. Jag vill, i brist på annat för tillfället, i korthet berätta hvad som i en förtjusande vik och i nästan fullkomlig stiltje inträffade på vår trefliga farkost frukostdags.

Jag sorglöst mig sträcker på hyttens tak
Och röker min lilla cigarr med smak.
Jag ser huru solen med guldkrona står,
Jag ser hur hvart moln uti djupet går.
Allt glindrar så solklart och sommarljust:
Jag blossar och njuter förtjust, förtjust!

Sirén skar i vågen sin silfverrand,
I böljan sig speglar den gröna strand.
Och skogen sig speglar också deri
Och gläds åt sin lyckade fotograf.
Det ångar ett blomdoft ur minsta pust:
Jag sitter och andas förtjust, förtjust!

Då blir uti köket ett skrammel och gny:
Kapten bär en korf och en kalfstek med sky.