195
gubbar, ända från landshöfdingen, taga sig en kälkmotion på middagarna i den så kallade stadsbacken, der mången kullerbytta vände upp och ned på magistrar, landssekreterare, rådmän, läkare och kanslister under mycken munterhet och gamman.
Någon gång under vintern anställde gymnasisterna och de äldre bland skolgossarna ett slags karnevalståg genom stadens gator. Man valde dertill en vacker månskensqväll, då man fick se påfvar och kungar, Bonaparte och hin håle, oxar och åsnor, galande tuppar af kolossal storlek, grymtande fyrfotingar, lappar och hottentotter, musikanter af alla slag, fiolspelare och lurblåsare, trumpetare, pipare och triangelpinglare.
Hela staden var i rörelsé. Trappor och plank voro belamrade med skådelystna, som voro utgångna för att beundra det mer eller mindre lyckade och snillrika i kostymeringen. Detta oskyldiga nöje var särdeles omtyckt utaf stadsborna, hvilka också gåfvo sitt bifall tillkänna genom skallande hurrarop och handklappningar. En annan rolighet af mindre oskyldig beskaffenhet var också den tiden på modet, men försiggick endast under de mörkare vinterqvällarna, såsom i sjelfva verket hörande till mörksens gerningar. Det var de brukliga slagsmålen mellan gymnasister och gesäller, hvilka ständigt åsågo hvarandra som hund och katt under ett evigt hån och spe om dagarna, hvilket skulle återgäldas medelst blodiga drabbningar om qvällarna och nätterna. De hade också många gånger till följd en mängd blånader och besynnerligt omformade och i alla regnbågens färger kolorerade näsor.
Ett annat nöje af mera idyllisk art var äfven att, då det led åt vårsidan, gå ut till någon by i stadens
