205
Skogsbäcken.
(Höstbild.)
Du lilla bäck, som lika muntert snackar!
Jag trott du längesen dig larmat trött:
Hvem är du pratar med, din lilla stackar',
Sen alla blommor dött?
Jag rundtomkring ser frusna träd och stubbar,
Der hvarje lif för höstens vindar flytt:
Du pratar för dig sjelf, som gamla gubbar,
Som blifvit barn på nytt.
Du yrar, snälla vän, och sorglöst glömmer,
Att sommarn flytt med sina solskensdar:
Har du på solen sett dig blind och drömmer,
Att du har henne qvar?
En snöstorm kom och skogens barn förskräckte:
"Kennst du das Land, wo die Citronen blihn?"
Dit flydde nyss vårt hela sångarslägte
Med fart igenom skyn.
Nu vilda djuren sig i kulor skydda,
Och masken borrar sig i jorden ned.
Och myran timrat opp sin vinterhydda
Och tagit opp sin ved.
