ock till Deputation til Riksdags ärendernas åtskiljande utwäljas. Denne Deputation har at för sig taga alla inkomne eller efter handen inkommande ansökningar, Memorialer och skrifter, och först undersöka och pröfva, om de äro Riksdags saker eller ej, tagandes i ackt, at en åtskilnad göres emellan de mål, som hos wederbörande Domstolar och Collegier kunna oh böra afgöras, och de som ei uti något Foro eller Collegio kunna afhielpas. De förra bör Deputation, såsom til Riksens Ständer icke hörande, ifrån sig wisa: men de senare målen medelst skrifteliga remisser förwisa til den Deputation eller Secrete Utskåttet, dit ärendet hörer, så framt saken ei strider emot Riksens Fundamental Lag och Regerings-Sättet, då den förkastas bör, och den skyldigas brått straxt angifwas, samt dermed förfaras som 13. § innehåller. På hwad supplique eller Memorial, som til Riksdags ärenderne hörer, bör numer, efter som de inkomma, för hwar Deputation, dit den remitterar blifwer, derå tecknas, på det samma Deputation så mycket möjeligit är, m sakerne efter numern kunna företaga och utarbeta. Ingen må tillåtas, at efter en månads förlopp ifrån Riksdagens begynnelse, inkomma med ansökningar i private mål. Uti denna Deputation förer Landt-Marskalcken ordet, men slutet beror uppå de fleste Ståndens stämmor.
XVI.
Allt efter som Deputationerne blifwit färdige med deras arbete, inlefwereras et exemplar der af til hwartdera Ståndet, hwilket Ståndet tager hos sig under consultation, doch så at den ordningen der wid hålles, at de publique och allmänne sakerne först, men de öfrige, efter den ordning, som de inkommit, företagas. Hwartföre bör Landt-Marskalcken med de öfrige Tahlemännen, uti närwaro af twenne utaf hwart Sånd, dagen förut komma öfwerens, hwilka saker den följande dagen skola företagas, på det de i alla Stånden måge kunna, så mycket möjeligit är, tillika afgiöras. Uti Adels-Ståndet har hwar Familie en röst; Uti Preste-Ståndet hwar Biskop, Superintendents eller Consistorii Fullmächtig en röst, och hwar Prestman en röst; Uti Borgare Ståndet hwar Fullmächtig en röst, och i Bonde-Ståndet äfwen hwartdera af dess Ledamöter en röst. Är någor Fullmächtig för flera, som Säte och Stämma äga, den må ändå ei mer än en röst hafwa. Och sedan saken är uti
