Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/231

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

De begränsade sakrättigheterna.

XVII KAPITLET.
Panträtt.

59 §.

Af ett väsentligen annat slag än de tidigare omnämda begränsade sakrätterna äro rättigheter i en sak, i kraf af hvilka saken utgör säkerhet för penningevärde. Sådana säkerhetsrättigheter äro panträtten och retentionsrätten.

Panträtt är en lösning underkastad rättighet att ur en sak genom tillgodogörande af dess bytesvärde eller nytta eller af hvardera utfå ett visst penningebelopp.

Definitionen utsäger, att panträtten är en sakrätt. Den uppfattning har väl uttalats, att det, som benämnes panträtt, i själfva värket vore en realobligation.[1] Obligationens kärna ligger enligt antydda uppfattning däri, att någon eller något »häftar»; och då panten häftar på samma sätt som vid personobligationen personen, är panträttsförhållandet icke annat än en obligation, ehuru en realobligation. Häfta är »Einstehensollen für den Fall, dass eine bestimmte Schuldnicht erfüllt wird». Skuld åter betecknar ett tillstånd af »Leistensollen». Hvarken begreppet häfta eller begreppet skuld fordrar, att den, som häftar, är skyldig, lika litet som att den, hvilken är skyldig, ock häftar. Fastmera äro häftande och skuld

  1. Se bl. a. Amira, Nordgermanisches Obligationenrecht I B. s. 22 ff. 190 ff.