väsentligt för besittningens corpus, af den allmänna uppfattningen i handel och vandel. I följd häraf har det s. k. constitutum possessorium, eller viljeförklaringen att den, som därintill besuttit i eget namn, framdeles skall besitta för en annan, icke någon användning i fråga om lösören, medan detsamma beträffande fastighet i regeln saknar praktisk betydelse, då besittningens öfvergång icke är vilkor för förvärf af rätt till fastighet. Men likaledes constitutum possessoriums motsats traditio brevi manu, eller öfverenskommelsen att den, som besuttit för annans räkning, numera skall besitta för sig själf, förlorar sin tilämplighet i fråga om besittningen såsom sådan, med undantag endast af förhållandet mellan besittningsbiträde och principal. Såsom besittningshandlingar nämner lagen exempelvis intaga, eller ingärdande af ett visst område af fastighet till enskildt nyttjande, och åvärkan, hvarmed åter förstås handlingar, hvilka innefatta ett tillgodogörande af en fastighets vare sig med eller utan mänskligt arbete frambragta alster eller annan afkomst eller dess produktiva förmåga.
Förvärfshandlingen är alltid apprehension eller ensidig. Den såkallade öfverlåtelsen af besittningen är icke annat än ett upplåtande af besittningen, eller således ett lofgifvande af apprehension, om än vanligen förenadt med öfverlåtelse af rätt till besittningen. Då emellertid besittningstagande utan sådant lof tillåtes endast i mycket begränsadt mått och i annat fall är egenmäktigt, är besittningstagande med lof det regelmässiga, hvaraf vidare följer, att besittningen i regeln är besittning med viss rättsgrund.
Besittningen förloras genom att egaren uppgifver densamma. Huruvida i ett gifvet fall ett uppgifvande af besittningen föreligger, bedömes likaledes efter den måttstock, som gängse uppfattning i handel och vandel med hänsyn till besittningens innehåll gifver vid handen. Men besittningen upphör jämväl, om saken förstöres, förloras eller förkommer, såsom om lösöre tappas eller tamdjur förlorar consuetudo revertendi, vidare ock om besittningen afhändes besittaren af annan, äfven om afhändandet är egenmäktigt. Det
