Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
56

besittning eller ock visa, att denna faktiskt är tidigare än den andres.

En vidare materiel värkan af egendebesittning af fastighet är, att besittaren giltigt för talan i fråga om utsökning af fastigheten vidlådande pantfordran, jordaskifte, rågång, sjösänkning samt annat mål och ärende, som rör fastigheten såsom sådan.[1] Denna befogenhet omfattar icke fastighetens belastande med panträtt eller annan intecknng eller frivilligt konstituerande af annan sakrätt, hvarför sålunda tillkommen rätt är utan värkan mot rätte egaren, som återvunnit fastigheten. Af besittaren upplåten nyttjorätt har dock mot den förre samma giltighet, som ointecknad nyttjorätt mot köpare af fastighet.

Särskild betydelse har den besittnng, som uppkommit utan egenmäktigt störande eller afhändande af annans besittnng. Under vissa omständigheter grundlägger nämligen den dels eganderätt till det innehafda tinget, dels rätt till ersättning för därå nedlagd kostnad. Om denna värkan af besittningen kan dock först framdeles blifva närmare fråga. En annan värkan af dylik besittning är att, om än en sak frånvinnes besittaren på grund af bättre rätt, han likväl inom de gränser, inom hvilka den hans besittning motsvarande sakrätten medgifver befogenhet att tillegna sig sakens afkomst, giltigt förvärfvat eganderätt till afkomst från saken, som fallit före det talan om dennas frånvinnande anhängiggjordes.[2] Förutsättning för sistnämda värkan är blott besittningens felfria begynnelse gentemot den, som sedermera tillvinner sig saken, eller hans rättsauktor. Då detta i regeln förutsätter frivillig upplåtelse af föregående innehafvare, skall väl besittningens felfria början ådagaläggas just genom åberopande af någon rättsgrund. Men ovilkorlig betingelse är tillvaron af en rättsgrund – s. k. titulus – icke. Än mindre erfordras god tro, om man därmed förstår öfvertygelsen hos besittaren

  1. Jfr landtmäteri reglementet 7 § och J. B. 10: 2.
  2. Jfr. »Om begreppet fast egendom» i Jur. Föreningens Tidsk. 1889 s. 108 ff. och där anförda lagrum.