Lösningsrätten förutsätter således, att den sålda fastigheten till förmån består en nabons tomt besvärande servitut, hvarigenom nabon måste tåla ett från den förra utgående intrång, som eljest icke lagligen finge utöfvas. Lider nabons tomt däremot olägenhet af grannskapet med den sålda tomten, vare sig omedelbart eller genom därå befintliga byggnader, hvilka uppförts i öfverensstämmelse med gällande byggnadsordning utan kränkning af nabons rätt, eger utom i nedanstående undantagsfall rätt till lösning icke rum. Och vidare bör intrånget af servituten vara värkligt eller m. a. o. af betydenhet. Såsom sådant uppräknar lagen takdropp, vattendrägt, mörker eller mot nabons tomt vettande fönser eller gluggar, men detta blott exempelvis och med tydligt angifvande, att äfven annat väsentligt intrång skall tagas i betraktande. Med märkligt besvär likställes dock det, att nabon eger ett trångt hus och tomt, hvilket enligt lagens analogi bör utsträckas äfven till det fall, att nabons tomt är oregelbunden. Anmäla sig flere lika lösningsberättigade nabor, tillkommer den företrädet, som bäst behöfver den sålda tomten.
Lösningsrätten skall göras gällande inom fjorton dagar från tredje uppbudet i samma ordning som vid börd, och således bl. a. med nedläggande af köpeskillingen.[1] Har ej hembud egt rum, synes lösningsrätten stå öppen, om än fasta meddelats, dock ej längre än fjorton veckor från den måndag, som följer näst efter hembudet.
Vid föryttring af exproprierad jord eger ett särskildt slag af lösningsrätt rum. Där nämligen del af fastighet, hvilken exproprierats för allmänt behof, såsom obehöfligt för ändamålet föryttras, har egaren af återstående fastigheten rätt att inom tre månader efter det han underrättas om föryttringen återlösa sagda område för försäljningspriser. Var det afträdda parcell eller afförd del af parcell, tillkommer denna lösningsrätt dock endast stommens egare.[2]
