Gossen som ville blifva handelsman.
Det var en gång en enka, som hade en son, och han hade icke lust till annat än till att blifva handelsman. Men de voro så fattiga, att de icke hade något, som han kunde börja handla med. Det enda, modern egde, var en gris, och den bad och tiggde han om både länge och väl, så att hon till sist måste låta honom få den. Då han hade fått den, skulle han ut och sälja den, så att han kunde få något att begynna att handla med. Han bjöd ut den både till likt och olikt, men det var ingen som ville köpa grisar den tiden. Slutligen kom han till en rik kaxe; men mycket vill ha mer, och denne var af det slaget, som aldrig kan få nog.
“Skall du köpa grisar i dag?“ sade gossen; “både stor gris, god gris och riktigt fet gris ändå,“ sade han. Hvad skulle han ha för den? sade kaxen. — Den var minst värd ett halft tjog daler, bröder emellan, sade gossen; men som det var så svåra tider och så ondt om pengar, så fick han väl sälja den för fyra daler, — det var så godt som till skänks. Nej, det ville kaxen icke; han ville icke gifva en daler en gång; han hade flera grisar än han ville ha, det var icke ondt om den sorten; men om han var så angelägen om att sälja, så kunde han väl ändå tjena honom med att köpa, men det högsta han ville ge för hela grisen var åtta skilling; ville han ta det, så kunde han sätta in den i svinstian till de andra, sade han.
