Då det väl var gjordt, skulle han in i qvarnen och tala med torparen sin, som var der med mäld.
Gossen hade lyft upp öfre qvarnstenen och höll på att famla under den med händerna.
“Kom hit, skall du få känna så besynnerlig den här qvarnstenen är,“ sade gossen.
Mannen gick dit bort och kände efter med ena handen.
“Nej, du kan inte känna det, med mindre du tager under den och känner efter med bägge händerna,“ sade gossen.
“Ja, han gjorde så, men med detsamma ryckte gossen undan häfstången och släpte qvarnstenen på honom, så att han satt fastklämd mellan begge stenarna, och så fram med tjurpesen och till att dänga på honom det mesta han orkade igen.
“Se här har du gossen som du köpte grisen af,“ sade han.
Då han hade dängt honom så mycket han ville och förmådde, reste han hem till sin mor,“ och om en stund, då han tyckte att mannen borde ha kommit sig igen, sade han till henne:
“Ja, nu kommer han väl snart, mannen som jag sålde grisen till; nu vet jag ingen råd att berga mig för honom längre; jag får gräfva ett hål i södra haghörnet, och der får jag ligga om dagen, och så får du säga till honom som jag säger före dig,“ sade gossen och präglade i henne hvad hon skulle säga och göra.
Han gräfde ett sådant hål, som han hade sagt, och tog med sig en stor, lång slagtarknif och lade sig i gropen, och mor hans lade öfver honom barr och qvistar och mossa, så att han var väl öfverskyld. Der låg han om dagen.
Om en stund kom mannen resande och frågade efter gossen.
