Hoppa till innehållet

Sida:Sherlock Holmes äventyr - Fjärde samlingen.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Hennes granna färger kommo den unge mannens bleka anlete att se ännu magrare och sjukare ut.

»Jag skall ej ta för mycket av er dyrbara tid i anspråk», sade vår klient och satte sig upp i soffan; »jag skall utan vidare tal och förberedelser genast ge mig in på själva ämnet. Jag var en lycklig och framgångsrik man, mr Holmes, och stod just i begrepp att gifta mig, då en alldeles oförutsedd, förfärlig olycka gjorde slut på mina lysande framtidsutsikter.

»Genom Watson vet ni kanske redan, att jag var anställd i utrikesdepartementet; tack vare min morbrors, lord Holdhursts, inflytande, vann jag hastigt befordran och fick snart en ganska ansvarsfull post. När min morbror blev utrikesminister — och han är det, som ni vet, ännu — gav han mig flera förtroendeuppdrag, och enär jag alltid lyckades utföra dem till hans belåtenhet, fattade han snart lit till min takt och skicklighet.

»För omkring tio veckor sedan — för att vara fullt korrekt var det den 23:dje maj — kallade han in mig i sitt privata arbetsrum, och sedan han i varma ordalag berömt det arbete jag dittills utfört, sade han mig, att han hade ett nytt förtroendeuppdrag åt mig.

»Detta», sade han och tog en stor grå pappersrulle ur sitt skrivbord, »är originalet till den hemliga traktat mellan England och Italien, om vilken till min stora förargelse rykten redan cirkulerat i pressen. Det är av allra största vikt, att ingenting mer kommer i dagen. Franska eller ryska kabinetten skulle ge till nästan hur mycket som helst, om de kunde få reda på innehållet i dessa dokument. Jag skulle ej lämna papperen ifrån mig, om det ej vore så, att vi nödvändigt måste ha en kopia av dem. Har du ett skrivbord i ditt arbetsrum?'

»'Ja, det har jag.'

»'Tag då traktaten och läs in den. Jag skall ställa om, att du stannar kvar, när de andra gå hem, så att du i lugn och ro kan kopiera dokumenten utan fruktan för spioneri. När du slutat ditt arbete, så lås in både originalet och kopian i ditt skrivbord, och giv dem i morgon till mig personligen.'

»Jag tog papperen och — — —»

»Ursäkta mig ett ögonblick», avbröt Holmes; »var ni ensam med ministern under hela denna konversation?»

»Alldeles ensam.»

»I ett stort rum.»

»Trettio fot i fyrkant.»

»Stod ni mitt i rummet?»

»Ja, ungefär.»

»Och talade ni med låg röst?»

»Min morbror talar alltid ovanligt lågt. Jag själv yttrade knappt ett enda ord.»

»Tack», sade Holmes och slöt ögonen; »var så god och fortsätt!»

»Jag gjorde precis som ministern befallt och väntade, tills alla mina kamrater avlägsnat sig. En av dessa, Charles Gorot, som sitter i samma rum som jag, hade ett arbete att avsluta, så att jag lät honom sitta där och gick ut och åt middag. När jag kom tillbaka, var han gången. Jag ville gärna sluta mitt arbete så snart som möjligt, ty jag visste, att Joseph — den mr Harrison, vars bekantskap ni nyss gjort — var i staden och skulle resa ner till Woking med elvatåget; dessförinnan ville jag tala med honom.

»När jag läste igenom traktaten, fann jag, att min morbror på intet sätt överdrivit: de däri behandlade frågorna voro av utomordentligt stor vikt. Utan att ingå i några detaljer, vill jag säga er, att den klargjorde Storbritanniens ställning gent emot Trippelalliansen och antydde den riktning, i vilken detta lands