Sida:Sherlock Holmes äventyr - Tredje samlingen.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Beddoes om livet och sedan flytt. Själv hyser jag en motsatt åsikt; jag tror, att Beddoes, driven till förtvivlan och övertygad om att redan ha blivit angiven, hämnats på Hudson och sedan lämnat landet med så mycket pengar han lyckats uppbringa.»

»Här har du dokumenten, min käre Watson, och om det roar dig att lägga dem till din 'samling', får du mer än gärna behålla dem.»



DEN MUSGRAVESKA RITUALEN

I min vän Sherlock Holmes' karaktär fanns en viss anomali, som ofta mycket förvånade mig. Fastän han i allt, som rörde hans tankevärld, var den ordentligaste och mest metodiska människa jag lärt känna, och fast hans toalett städse utmärkte sig för prydlighet och elegans, var han i allt annat så vårdslös och slarvig, att det kunde göra hans rumskamrat utom sig av förtvivlan. Själv gör jag visst inte anspråk på att bli ansedd för ett mönster av ordentlighet. Fältlivet i Afghanistan, underblåst av en medfödd böjelse för ett fritt, okonventionellt liv, har gjort mig mindre nogräknad än det egentligen höves en läkare att vara. Men hos mig har vårdslösheten och liknöjdheten dock en gräns, och när jag råkar på en karl, som förvarar sina cigarrer i kolboxen, sin tobak i sina turkiska tofflor och sina obesvarade brev medels en kniv fastsatta mitt på kaminhyllan, då börjar jag yvas över mitt eget ordningssinne. Jag har också alltid hyst den åsikten, att man bör öva sig i målskjutning ute i fria luften; och när Holmes under ett anfall av »konstigt» lynne slog sig ner i sin länstol i sällskap med sin pistol och ett par hundra patroner och började pryda ena långväggen med ett fosterländskt »V. R.», då kände jag livligt, att varken atmosfären i vårt rum eller dess utseende vunno på hans lust att visa sin träffsäkerhet.