som pryda upp det, emedan mitt sinne är så helt upptaget av tanken på dess osäkerhet. Man vet att det längsta kända språng från jordens yta, utfört endast med musklers hjälp, kan åstadkommas av vissa arabstammar och belöper sig till tjugofem fot på jämn mark: utan ett konstlat understöd måste en människa åter vidröra jorden, sedan hon flugit denna distans. Den första fråga, som jag frestas att rikta till så många opassande tings uppassare, är denna: »Har någon brett ut bolstrar till hands för dig, när du ramlar? Är du en av de nittioju, som kullbytterar, eller en av de tre, som bli stående på benen? Svara på de frågorna, så skall jag kanske sedan titta på dina småsaker och finna dem prydliga.» — Kärran spänd framför hästen är varken vacker eller nyttig. Innan vi kunna pryda våra hus med vackra föremål, måste först väggarna göras rena och våra liv göras rena, och ett propert sätt att leva måste utfinnas från grunden; som det nu är, kultiveras en smak för det sköna bäst i det fria, där det inte finns några hus och inte heller några de husliga omsorgernas trälar.
När gamle Johnston i sin bok »Försynens Underbara Vägar» talar om de första nybyggarna i detta distrikt, som voro hans samtida, meddelar han oss: För sitt första skydd gräva de sig in i jorden i någon backsluttning, täcka timmertaket med den uppkastade jorden och göra upp en rökig eld invid jordväggen på den inre sidan. »De byggde sig inte riktiga hus», säger han, »innan jorden, genom Guds nåd, givit dem bröd att livnära sig med; och det första årets skörd var så knapp, att de under
