största delen av året måste skära brödet mycket tunt.» Sekreteraren för kolonien Nya Nederländerna går mer i detalj i en holländsk rapport från 1650, som han avsände till upplysning för den som önskade erhålla land här; han meddelar att »de nybyggare i Nya Nederländerna, och ännu mera i Nya England, som i början inte ha möjligheterna att bygga ordinära hus efter sin önskan, göra en fyrkantig, källarlik utgrävning i jorden, sex till sju fot djup, längd och bredd efter behag, klä jordsidorna invändigt med trä och täta mellanrummen med bark eller dylikt för att hindra jorden att sippra in, golvklä denna källare med plank och lägga brädloft över, resa taket av sparrar och täcka sparrarna med bark eller med grästorv, så att de kunna leva torrt och varmt i dessa hus under två, tre eller fyra års tid med hela familjen, varvid dessa källarhus, lämpade efter familjens storlek, äro delade genom innerväggar i olika rum. Även de förmögna och ledande männen inom kolonien Nya England uppförde under första nybyggartiden sina hus på detta sätt — av tvenne anledningar: för det första, emedan de inte ville förlora tid genom byggnadsarbetet och så bli i saknad av föda under nästa år, och för det andra emedan de inte ville modfälla fattigt folk, som de tagit med sig i skaror från det gamla landet. Efter några år, sedan landet gjorts i ordning för åkerbruk, byggde de sig prydliga hus, som de lade ned betydande kostnader på.»
I detta våra förfäders tillvägagångssätt fanns det åtminstone en yttre anstrykning av sunt förnuft, som om
