ty han är den ende egentlige byggaren — från någon omedveten sanningssträvan och själsadel, utan en enda tanke på hur det skulle ta sig ut; och all ytterligare skönhet av detta slag, som kommer att skapas, måste nödvändigt föregås av en liknande skönhet i liv. De intressantaste bostäderna i detta land äro, som varje målare väl vet, de anspråkslösa, enkla timmerhyddor, som fattiga nybyggare uppfört; det är livet sådant det leves av de människor, vilkas skal de utgöra, som förlänar dessa kojor deras pittoreska utseende — och alls inte någon medveten strävan efter en vacker yta; lika intressant skall stadsborgarens låda bli, när hans liv skall framstå enkelt och tilltalande för fantasien och när han inte längre medvetet strävar efter yttre effekter i sin bostads utseende. En stor del byggnadssmyckningar äro bokstavligen ihåliga, och en septemberstorm skulle slita bort dem som lånade plymer utan någon skada för det väsentliga. De som varken ha oliver eller vin i sin källare böra kunna reda sig utan arkitektur. Hur skulle det ta sig ut, om man gjorde lika mycket väsen av stil och utsmyckningar i litteraturen, och om skaparna av våra biblar lade ned lika mycken tid på sina gesimser och voluter som våra kyrkobyggmästare göra. På det sättet uppkomma belles-lettres och beaux-arts jämte tillhörande professorer. Kan det verkligen anses ha mycket att betyda för en människa, hur ett antal bjälkar ställas på lut över henne eller under henne, och vilka färger som pryda hennes krypin? Detta skulle otvivelaktigt betyda någonting, om vederbörande själv reste bjälkarna och
