ingalunda detta upp efter att ha legat ett halvsekel på en vind; i stället för ett bål, en renande förintelse av allt detta, ställde man till med en auktion för att öka på eländet. Grannarna strömmade ivrigt samman för att besiktiga föremålen, köpte rubb och stubb och transporterade det till sina egna vindar och avskrädesgömmen, varest det får ligga tills bouppteckningen är färdig, för att då börja irra omkring på nytt. När en person dör, sparkar han upp ett litet stoftmoln.
En sedvänja hos vissa vilda stammar skulle med fördel kunna övertagas av oss; de ha nämligen något som typer på en strävan att göra sig av med det gångna årets avfall; de besitta åtminstone själva idén, om de realisera den helt eller ej. Skulle det inte vara tjänligt, att också vi firade en sådan »Förstlingsfrukternas Fest», som Bartram skildrar såsom fordom bruklig bland Mucclasse-indianerna? När en by firar denna fest», säger han, »har först envar skaffat sig nya kläder, nya krukor, kittlar och övriga hushållsföremål; de samla därpå i hög
