stuga för att torka; jag såg honom då dra av tre par byxor och två par strumpor, innan han kom till skinnet, smutsiga och trasiga alla; och han var i stånd att avböja lånet av de ytterplagg jag erbjöd, emedan han var så överflödande rikt försedd med underplagg. Denna doppning var i själva verket vad han behövde bäst av allt. Då började jag i stället ömka mig själv och fann, att det skulle vara större människovänlighet att skänka mig en flanellskjorta än att ge honom en hel lumpbod. Där det finns tusen som försöka beskära det ondas grenar, finns det knappt en som för yxan mot det ondas rot; och det kan hända, att den, som slösar mest tid och pengar på de behövande, genom sitt sätt att leva gör mest för att framkalla just samma elände som han förgäves söker minska. Det är som den fromme plantageägaren, som bestämmer avkastningen av var tionde slav att användas till att skaffa de övriga söndagsvila. Några manifestera sin omtanke om de fattiga genom att använda dem i köket. Skulle de inte vara hjälpsammare, om de använde sig själva där?
Välgörenhet är nästan den enda dygd, som är tillräckligt uppskattad av mänskligheten. Ja, den är till och med mycket överskattad, och det är vår egoism som överskattar den. En fattig man, frisk och kraftig, berömde en vacker dag här i Concord en viss medborgare, emedan, som han sade, denne var givmild mot de fattiga, varmed han menade sig själv. Människosläktets snälla tanter och farbröder äro mera uppskattade än dess verkliga andliga fäder och mödrar. En gång hörde jag en
148
