någon mån i stället för hans mark och drog mig tillbaka när jag njutit allt detta nöje, överlämnande åt honom att fortsätta med skötseln. Dessa erfarenheter berättigade mig till att bland mina vänner anses som ett slags egendomsagent. Varhelst jag slog mig ned för att vila, kunde jag möjligen komma att bo, och alltefter platsen slöt landskapet sin nya cirkel kring mig. Jag fann flera lämpliga boplatser, som troligen inte så snart skulle bli utsatta för förbättringsattentat; det kunde tyckas att dessa platser i allmänhet lågo för långt borta från byn, men i mitt tycke var det i stället den stackars byn som låg för avlägset från dem. Skönt, här skulle jag kunna leva, sade jag; och där levde jag också under en kort timmas tid en hel vinters och sommars liv; jag såg för mig, hur jag kunde låta åren vridas runt, hur jag skulle tränga genom vintern, hur jag skulle se våren spira. Var än senare bebyggare av denna trakt slå upp sina bopålar, kunna de vara säkra på att de förekommits av mig. En eftermiddag räckte till för mig att dela upp en egendom i trädgård, utmark och betesmark samt att avgöra vilka ekar eller furor skulle lämnas stående framför ingången och från vilket håll någon knotig trädkontur kunde fördelaktigast betraktas; och sen lät jag det ligga allt — i träda; ty en person är desto rikare, ju fler saker han kan ha råd att låta ligga i fred.
Min inbillning skenade iväg med mig till den grad, att jag till och med avvisades som spekulant på ett par gårdar — vilken vägran egentligen var allt jag begärde; men jag brände aldrig mina fingrar på ett verkligt köp
154
