skall ägaren leva i okunnighet om att en poet satt hans egendom på vers, slutit in den inom rimmens utomordentliga och osynliga stängsel — att han i själva verket har skördat, mjölkat och skummat och tagit all grädden samt överlämnat åt farmaren att behålla kvar endast skummjölken.
Hollowellfarmens huvudsakliga företräden voro i mina ögon dessa: den fullkomliga avskildheten, den låg nämligen två mil från byn och en halv från närmaste granne, skild från landsvägen genom ett brett fält; vidare gränsade den till floden, vars dimmor enligt ägarens påstående skyddade den mot vårfroster — den sidan av saken var inte så viktig i mina ögon; vidare husets och ladugårdens grå färg och förfallna tillstånd samt lutande och trasiga staket, vilket allt förlänade ett intryck av långt avstånd mellan mig och den föregående innehavaren; ihåliga, lavbetäckta äppelträd, där den kaningnagda barken vittnade om vad slags grannar jag skulle få; men framför allt det minne jag hade av platsen från mina första färder uppför floden, när huset var bortskymt bakom en tät dunge röda lönnar, genom vilka jag hörde gårdshundens skall. Jag hade skyndat mig att köpa den, innan ägaren hunnit gräva upp några stenblock, såga ned de ihåliga äppelträden samt skära av en del unga björkar som skjutit upp på betesmarken, det vill säga innan han fått utföra sina förbättringar. För att få lov att njuta av dessa platsens företräden, var jag villig att övertaga dess skötsel; att, som Atlas, taga världen på mina skuldror — jag har aldrig hört nämnas vad
156
