federationen, hopsatt av småområden med ständigt växlande gränser, så att inte ens infödingen vet hur gränserna gå ett visst bestämt ögonblick. Samhället i dess helhet med alla sina så kallade inre förbättringar, vilka samtliga äro yttre och ytliga, företer just anblicken av en sådan ohanterlig och förvuxen inrättning, proppad med möblemang och snärjd i sina egna sinnrikheter, ruinerad genom överdåd och meningslöst slöseri, saknande beräkning och värdigt syfte, som miljoner hem utgöra småexempel på i detta land. Den enda hjälpen från allt detta består i en mer än spartansk enkelhet i livet och ett höjande av syftena. Nationen lever för fort. Människor äro fullkomligt övertygade, att det är nödvändigt att Nationen har stor handel och exporterar is och talar medelst telegraf och kör trettio mil i timmen, vare sig de själva göra det eller ej; men huruvida vi böra leva som människor eller som babianer är i allmänhet ännu en smula ovisst. Om vi inte tänka på våra sliprar och smida skenor och använda dag och natt till arbete, utan i stället gå omkring och försöka reparera våra liv
168
