läst några nyheter av värde i en tidning. Om vi en gång ha läst om en man som rånats eller mördats eller omkommit av olyckshändelse, eller om ett hus som brunnit, eller ett fartyg som förlist, en ångare som exploderat, en ko som överkörts på Pacificbanan, en galen hund som avlivats, en gräshoppssvärm som blivit sedd på vintern, — behöva vi strängt taget aldrig läsa sådant mera. Ett fall är nog. Om man känner till principen, vad har man då för nytta av de tusentals fall som illustrera den? För en filosof äro alla nyheter, som de kallas, endast sladder, och de som trycka dem och läsa dem äro som gamla tanter på tekonselj. Likväl finns det många som hungra efter dessa nyheter. Jag hör, att det för kort tid sedan blev sådan rusning till kontoren för att få tag på de utländska nyheterna strax vid ankomsten, att åtskilliga stora fönsterrutor krossades i trängseln — nyheter som jag är övertygad om att en klipsk karl skulle kunna sätta ihop fem eller tio år i förväg med tillräcklig noggrannhet. Om man till exempel tar Spanien, behövs det endast att man blandar in Don Carlos och Infanten och Don Pedro och Sevilla och Granada då och då i lagom proportioner — det är ju tänkbart att man växlat om något med namnen sen jag sist såg i en tidning — och så kan man dessutom servera en tjurfäktning när andra förlustelser tryta: resultatet skall bli bokstavligen sant och ge oss en lika god inblick i tingens gång och undergång i Spanien som någonsin kan åstadkommas med färska och precisa dagsrapporter. Beträffande England, kom den sista viktiga underrättelsen från det hållet 1649
