med meddelande om revolutionen; har man lärt sig de engelska skördesiffrorna för ett normalt år, har man knappt att göra med det slags upplysningar mer, såvida inte ens spekulationer äro helt och hållet finansiella. Om en som sällan ser i tidningar får säga sin mening, inträffar aldrig något nytt i främmande land — en fransk revolution ej ens undantagen.
Mycket viktigare än det som är nytt just nu, är det som aldrig någonsin blir gammalt! — »Kieou-he-ju skickade en budbärare till Konfutze för att efterhöra hans nyheter. Konfutze gav budbäraren plats vid sin sida och frågade honom följande: ’Vad gör din herre?’ — Budbäraren svarade då med vördnad: ’Min herre strävar efter att minska antalet av sina brister, men han når aldrig till slutet beträffande dem.’ — Sedan budbäraren avlägsnat sig, yttrade den vise: ’En värdig budbärare! Sannerligen en värdig budbärare!’» — Våra predikanter skulle, i stället för att irritera dåsiga farmares öron på deras vilodag vid slutet av veckan — ty söndagen utgör, med en nutida predikan som släpande svans, en stilenlig avslutning på en illa använd vecka i stället för den manliga början på en ny och välanvänd — aldrig tröttas att ropa med åsklik röst: »Stanna! Gör halt!
172
