där och inte komma ned för att störa människorna med sina påfund. Nästa gång romanförfattaren pinglar med klockan, rör jag mig inte ur fläcken om så samlingslokalen brinner ner. Men sådant läser folk med fuktiga ögon och med uppskärrad primitiv nyfikenhet, liksom något sexårigt skolbarn läser sitt tvåcents häfte om Askungen — utan någon förbättring, så vitt jag kan se, vare sig i uttal eller betoning eller återgivande eller någon ökad förmåga att leta fram eller sätta till moralen i stycket. Resultatet är försvagad syn, störd cirkulation samt ett allmänt förslöande av själsförmögenheterna. Detta slags pösmunkar bakas dagligen och serveras mera förföriskt än gott bröd av vete och råg, och de vinna också en säkrare avsättning.
De bästa böckerna läsas inte en gång av dem, som kallas läsare med smak och urskillning. Vad belöper sig hela vår Concordska kultur till? I hela detta samhälle finns, med mycket få undantag, inget intresse för de bästa eller mycket goda engelska böckerna, fast dessa föreligga på ett språk som envar behärskar. Till och med de universitetsbildade och förstklassigt uppfostrade här och annorstädes ha föga eller ingen bekantskap med de engelska klassikerna; och beträffande mänsklighetens stora vishet, de gamla klassikerna och biblarna vilka äro tillgängliga för envar intresserad, finnas överallt endast de torftigaste ansatser till något studium av dem. Jag känner en medelsålders timmerhuggare som håller en fransk tidning — inte för nyheter, som han säger, ty sådant är han höjd över, utan för att hålla uppe sin
186
