verkligen känna till hur goda dessa voro. Vi äro ett släkte av dockor och sprattelgubbar; och vi lyfta oss sällan till större andliga höjder än till de dagliga tidningarnas kolumner.
Det är inte alla böcker som äro lika ledsamma och inskränkta som sina läsare. Någonstädes finnas säkert nedskrivna ord som fullkomligt passa in på vårt tillstånd, och om vi verkligen kunde lyssna till dem och förstå dem, skulle de vara mera hälsosamma för oss än morgonen och våren för våra liv; de skulle kanske komma tingen kring oss att framstå i en helt ny dager. Men hur många ha daterat en ny period i sitt liv från sammanträffandet med en bok? Måhända existerar denna bok som är i stånd att förklara våra mysterier och skapa nya förhoppningar. De outsägbara drömmarna kunna vi kanske någonstädes finna klädda i ord. Samma frågor, som för närvarande förvirra och störa oss, ha på sin tid framstått inför alla visa män; inte en enda har blivit uteglömd; och de ha besvarat dem, envar efter sin förmåga, genom sina ord och sina liv. Och dessutom skall visheten lära oss överseende, tolerans och medkänsla. Någon lantarbetare på en gård i Concords utkanter — någon person som haft sin religiösa väckelse och nya födelse och som genom sin tro menar sig tvingad till tyst allvar och slutenhet — skall kanske anse detta påstående osant; men för tusentals år sedan färdades Zoroaster samma väg som han och hade samma upplevelse; eftersom emellertid han var en vis man, visste han att den upplevelsen var allmänmänsklig, han behandlade sina medmänniskor i
