lycka. Liksom sparven hade sin drill där han satt på en hickorygren framför mitt hus, hade jag mitt lågmälda gnolande som han kanske kunde höra från mitt bo. Mina dagar voro inga veckodagar med hedniska gudars namn, inte heller hackades de sönder i timmar eller maldes av en klockas tickande; utan jag levde som puri-indianerna, om vilka det säges, att de ha endast ett ord för »i går, i dag och i morgon», och de uttrycka skillnaden genom att peka bakåt för i går, framåt för i morgon och rakt upp för den innevarande dagen. För mina medmänniskor tedde sig detta utan tvivel som ren lättja; men om fåglarna eller blommorna hade mätt mig med sitt eget mått, skulle de inte ha funnit något att klandra. Men det är sant, att en människa måste hämta sina vanor och fallenheter ur sig själv. Naturens dag är mycket lugn och skall knappt förebrå någon för lättja.
Jag hade åtminstone den fördelen framför dem som för sina förströelser äro nödsakade att lita till sällskap och teatrar, att själva mitt liv hade blivit min förströelse och ständigt föreföll mig lika nytt. Det var ett drama med många scener utan slut. Om vi alltid verkligen levde och ständigt inrättade vår tillvaro efter det sista och bästa system vi lärt, skulle vi aldrig hemsökas av långtråkighet. Följer du din genius tillräckligt nära, skall den visa dig en ny utsikt varje timma. Bestyren inomhus blevo för mig ett angenämt nöje. När mitt golv blivit smutsigt, steg jag tidigt upp, flyttade ut alla mina möbler i gräset, stänkte vatten på golvet, strödde sen vit sand från dammen däröver och fejade det sen rent och vitt
